Jim Westergren
A blog about me, my projects, SEO, Web Development and Personal Development.
"If we did all the things we are capable of, we would literally astound ourselves." - Thomas A. Edison

Fantasy novell: Den siste magikern

Brödraskapet Leo visste hur viktig deras nästa uppdrag var. Denna gången kom instruktionerna direkt från kejsaren.

De fem männen satt runt sitt bord i sin hemliga näste i underjorden. Deras sysselsättning för de senaste timmarna utgjordes av att fastställa den exakta planen.

De kände bara till den siste magikern till namn, hur han såg ut och var han just nu befann sig, vilket kejsarens spioner hade tillförskaffat dem. Det de fruktade var de okända magiska krafter denna person besatt vilka de hade inga uppgifter alls om. Hans faders eliminering hade tagit år och stora uppoffringar att utföra. Nu var det dags att eliminera denna sista hotande gnistan som fanns kvar i storstaden Chronopia. Ingen skulle misstänka någonting, att vara diskret i alla operationer var ett måtto för brödraskapet Leo.

-- 2 --

Tryles satt denna sena kväll och åt från sin utsökta stek. Detta var ett bra taverna och väl värt slantarna. Efter denna hårda dag såg han fram emot att dra sig tillbaka och sova ut.

De var samtliga människor i tavernan - bara Tryles själv visste sin sanna identitet. Att han var en halvalv höll han naturligtvis hemligt och hade alltid gjort. Alver betraktades som gudar i denna stad och sällsynta som de är så är det få som någonsin hade mött någon. Hans far hade varit en alv, en riktig alv som hade magins gåva. Hans far hade varit den siste magikern - det var Tryles säker om. Det hade varit svårt för hans far att kunna undertrycka sina förmågor, och det var ju naturligtvis förbjudet att använda magi. Sedan hade det upptäcks och hans far hade spårlöst försvunnit.

Tryles hade inte kommit helt över förlusten. Och han kan erinra än i dag de sista orden från sin far till Tryles innan han gav sig iväg. Det var som om det hade varit igår. "Tryles, du har alvblod i dig. Glöm aldrig det." Tryles hade till idag ännu inte riktigt förstått innebörden med detta men han var kanske ännu för ung för att ge sig in i magins okända domäner.

-- 3 --

Derk, ledaren för brödraskapet Leo, gick än en gång igenom hela planen, tillvägagångssätten och med alla dess detaljer tills att alla visste exakt vad som skulle göras in i minsta detalj inklusive alla tidsberäkningar.

Slutligen höjde Derk sin blick från sina papper och uträkningar till de andra bröderna och med en nick bekräftades det att planen sattes i verket. Samtliga smög ut i den mörka kvällen exakt enligt tidsplanen.

-- 4 --

En skugga av oro lade sig över Tryles medan han sakta skar en bit av köttet med en slö kniv.

Han höjde blicken och ögnade igenom rummet.

Plötsligt steg en okänd man med en mörk dräkt in i baren. Ansiktet skymdes och denne man började samtala med bartendern som befann sig bakom disken. De mumlade något och Tryles spetsade öronen för att kunna utskilja orden från bakgrundsoväsandet av alla de andra människor som åt.

Sedan uppfattade han något - "Trelison Zhyligh" - detta var hans riktiga namn. En rysning ilade i ryggraden ty detta namn hade han aldrig uttalat för någon. Detta var ett alviskt namn och hans far hade givit honom det när han föddes. Vem kunde veta det? Frågorna kom såsom blixtrar och fyllde Tryles hela uppmärksamhet.

Sedan kunde han se att bartendern ögnade igenom rummet och sade sedan att det tyvärr inte fanns någon här som bar det namnet.

Den okände mannen gick sedan ut igen lika snabbt och mystiskt som han hade kommit in.

Tryles var nu överväldigad av ett mysterium. Kanske hans far levde? Det kunde ha varit han? Det var ju trots allt många år sedan som han hade försvunnet, kanske han inte kände igenom honom. Han kanske var tillbaka?

-- 5 --

Derk som stod bakom hörnet av huset avvaktade och kisade ut till utgången av tavernan. Han visste att han skulle komma. Sekunderna gick. Tidsplanen skulle inte brytas.

-- 6 --

Tryles reste sig plötsligt upp. Han hade plötslig mist aptiten. Han måste få veta. Med en van rörelse kände han sin dolk under sin tunika och kände sig genast något tryggare.

Han gick raskt ut och spanade i mörkret.

Ett ögonblick senare såg han den mörka mannen gå runt knuten.

Han skyndade sig och gick raskt efter honom.

Sedan fann han att mannen klättrade upp på hustaket på repstegen. De flesta av dessa hus hade byggts så att man kunde befinna sig på taket i terrasser och ta sig från tak till tak på små broar.

När mannen var helt uppe och utom synhåll klättrade Tryles efter.

-- 7 --

Pylos som hade avvaktad all denna tid på ett gömt ställe i mörkret fick syn på målet - den siste magikern - som nu hade börjat klättra upp. När han hade kommit upp visste Pylos exakt vad han skulle göra och satte sin operation i verket.

-- 8 --

Tryles som nu hade klättrat till takkanten hivade diskret upp huvudet men såg inte mannen direkt. Han gick helt upp och observerade stående i den mörka kvällen och fick då se mannen på en smal repbro på väg till nästa hustak. Tryles började springa för att möta honom.

När han befann sig inom hörhåll ropade han till mannen att vänta men mannen tycktes inte höra. Nu hade mannen kommit över bron och började gå vidare.

Tryles började då gå över bron. Detta var en liten bro som utgjordes av träbrädor och vinglade. Det var minst 20 meter ner.

Han gick försiktigt fram och ropade på nytt på mannen att stanna. Då plötsligt vände mannen och började gå tillbaka.

Tryles fortsatte att gå och när han hade kommit till brons mitt hade den andre mannen nått andre sidan och tycktes vänta på honom att komma över.

Sedan såg Tryles att han tog upp något blänkande föremål.

Sedan som ett blixtnedslag blev Tryles medveten om faran. Denna man hade börjat att skära i repet som höll fast bron. Han måste nå andra sidan och det omedelbart.

Tryles vände sig genast om och blev då medveten om en annan man i mörkt, skära i repet på andre ändan.

Han befann sig i en fälla, han hade varit så dumdristig.

Men han skulle inte dö, det hade han lovat sin far.

-- 9 --

Ett ögonblick senare brast repet i brons ende framför Tryles. Detta ljud när repet brast nådde Tryles öron som ett slag av fasa - men han skulle inte dö.

Tryles ögon registrerade hur bron föll framför honom och tog ögonblickligen fatt i en träbräda med sina händer.

Adrenalinet pulserade genom kroppen och hjärtat bultade sakta medan Tryles seglade genom luften.

Tidsuppfattningen tycktes vara ändrad och sekunderna gick väldigt sakta tyckte Tryles.

Han lyckades därmed dämpa med fötterna och sina ben när bron slog emot mot andra sidan. Bron hängde nu lodrätt och Tryles kunde höra sega skärningar i repet som ännu ej hade kapats.

Tryles började klättra nedför men hans rörelser gick alldeles för sakta. Han var tvungen att minska fallhöjden innan han föll.

Det omedelbara beslutet och direkta följdhandlingen var att falla istället för att klättra och på så sätt reducera fall höjden.

Tryles föll och nu blev det bekräftat - tiden löpte ovanligt sakta.

Detta gjorde det mer enkelt för honom att gripa repändan i slutet på den lodräta bron.

Det lyckades och rörelseenergin reducerades till noll.

Sedan bröts det sista repet som höll fast bron och nu föll hela bron.

Det var endast 5 meter till mark och Tryles böjde sina ben något. När fötterna nådde marken tryckte Tryles samtidigt ifrån med benen vilket i slow-motion var möjligt. Han nådde graden av nästan hukad ställning när rörelse energin tog slut och kraften som blev över använde Tryles sig av att slå kullerbytta framåt två gånger ty han visste att han hade många kilogram av bro som annars skulle krossa honom.

Tryles kom upp i sittande ställning och bron som nu fallit hade inte träffat honom.

-- 10 --

Plötsligt hörde Tryles ett avlossande av ett pilskott någonstans bakom honom.

Stopp - tänkte Tryles.

Allting stoppades och Tryles var något chockad. Vad hade hänt?

Hade han dött, nej.

Tryles satt fortfarande upp och det var helt tyst. Ofantligt tyst.

Han såg inget som rörde sig framför honom.

Tryles lyssnade efter och fann att han inte kunde höra längre sin egen kropp. Han andades inte, inte ens hjärtat bultade.

Han hade stannat tiden!

Inget kan röra sig när tiden är stilla. Det var han som fick tiden att löpa saktare tidigare. Men det är bara såsom han uppfattar det. Hans kropp och allting annat följer samma tidslinje medan hans medvetande upplever tiden väldigt mycket kortare.

Det sista som han hade uppfattat var avlossandet av pilskottet bakom honom.

Tryles tittade genast bakom honom och fann pilen hängande i luften. Fantastiskt. Han kunde även se mannen som hade avlossat.

Tryles kom plötsligt på sig själv - om tiden är stilla så kan inget röra sig. Hur kan jag då vända mitt huvud och titta bakom mig?

Sedan tittade han runt igen och fann sin kropp sitta framför sig fortfarande orörlig tittande framåt.

Han var utanför sin kropp!

Tryles upptäckte sedan att han kunde vara på den plats han ville vara och observera.

Tryles lokaliserade alla de mörka männen i området, pilens exakta lutningsgrad och räknade ut att pilen skulle träffa honom strax under nacken och han fick tiden att gå vidare.

Sedan provade han och han fick tiden att gå vidare oerhört sakta.

Detta skulle bli ett roligt spel.

Pilen färdades väldigt sakta framåt i luften och Tryles skickade en nervimpuls från sin kropps hjärna som färdades längs nervbanan, till muskel senan och som sedan fick hans kropp att huka ner huvudet. I slutet ökade Tryles tidsuppfattningen och pilen ven ovanför huvudet och missade Tryles kropp.

Tryles vände sedan sin kropp och ställde sig upp. Nästa pil kom och det var en barnlek att gå i sidan från dem.

-- 11 --

Derk som hade observerat Tryles från hustaket förstod nu vilka magiska förmågor som var med i spelet och ropade det kodord som betydde reträtt.

De drog sig alla tillbaka och smög diskret ner i sin håla.

-- 12 --

Tryles gick tillbaka till tavernan och fortsatte med att äta upp sitt kött.

Han hade aldrig känt sig mer trygg och nu visste han vad som menades med att han hade alvblod i sin kropp. Detta var hans hemlighet ty vem skulle märka att han hade en annan tidsuppfattning?

9 Dec 2005

Comments powered by Disqus
About the Author Jim Westergren Jim Westergren is a Swedish web entrepreneur. He is happily married and has two lovely children. Some of his interests are web development, SEO and writing. He is the Founder and owner of TodaysWeb offering SEO, web development and manages projects such as DomainStats and N.nu. Read his ..

Design, text and CMS (N.nu) by myself.